Jag hörde ett inslag på P1 om Vällingby Lås som hade letat till och från efter utbildad arbetskraft i 10 år. Lösningen hade varit underleverantörer och outbildad personal som de hade fått utbilda själva.
Det låter inte så farligt tänkte jag – att vara lärling har varit och är ett bra sätt att lära sig. Men det presenterades som något negativt – det sämsta alternativet. Fördelarna med lärlingar och det sättet att lära sig verkar vara en koncept, en utbildningsform som kan ha gått förlorat. Det som många värderar högst, ja ibland t o m det enda som räknas, är en formell utbildning. Att någon annan har lagt tid på att informera om ett ämne och testa kunskapen tros ge en bombsäker garanti på att individen klarar av relaterade arbetsuppgifterna.hjälper inte alltid
Den här skygglappssyn på formell utbildning har kostat Vällingby Lås mycket pengar i utebliven expansion och intäkter. De verkade inte se ett annat sätt att bygga kompetens internt som kunde konkurrera med en färdig utbildad person.
Formell utbildning har sin plats men det förtjänar inte längre att vara den utbildningsformen som stöds exklusivt och litas blint på. Den får kliva ner och ta sin plats bredvid informellt- och socialt lärande.
Harold Jarche har också uppmärksammat det och menar att det kan resultera i att medarbetarna börjar ta ansvar för sin egen kompetensförsörjning. Det är ju i sig bra men det är inte nödvändigtvis positivt för ett företag som vill behålla sina talanger på sikt och motverka disengagement.
Formell utbildning är mest aktuellt vid rektrytering, när man har fått jobbet är man oftast förväntad att kunna lära sig självständigt och tillgodose sina egna behov av kompetensförsörjning. Utan det minsta bevis på att de kommer att klara lärandet.
“They don’t want to train people on the job anymore,” she says, marking a shift away from the apprenticeship model that defined many sectors in the economy before the recession. “There are just too many people looking for work for companies to waste time on someone who can’t start, ready to go, on the first day. Candidates are left to fend for themselves.” (The Atlantic via jarche.com)
Viktiga frågor som kommer ut av detta är då “hur vet vi att hen KAN de här sakerna som hen påstått kunna?”, “när kommer hen att bli produktiv?” och “hur mycket ledning kommer hen att behöver i framtiden?”, och “hur vet vi att hen kan lära sig nya saker i framtiden?” Svaren kommer jag att ta upp i framtida inlägg men stavas bl a PLN, PKM SML och coachande ledarskap.
